Historian om hur Båtklubben kom till:

Historia

Så här började det…
1956, då Stenungsund fortfarande var ett litet municipalsamhälle, och
Vattenfall höll på att planera och bygga kraftverket, hade det funnits vissa
planer från samhället att ordna en kommunal båthamn för småbåtar och en
budget på 10.000:- hade avsatt. Platsen skulle varit ungefär där nuvarande
kommunhusparkering ligger idag. (bakom husen till höger på bilden) Men
kommunens planerare ansåg att denna plats skulle reserveras till andra ändamål.
stenungsund-1955.jpg

Besluten drog ut på tiden, och 1957 beslöt ett 20-tal båtinnehavare försökte
påskynda det hela med att bilda en båtklubb. Det första sammanträdet ägde
rum 15 januari 1957 på Ninas Kafé som låg söder om det gamla torget vid
ångbåtsbryggan i sundet.
bror-larsson.jpg

Klubbens förste ordförande blev Bror Larsson. Man fick så ett erbjudande
om den plats där klubben ligger idag som Länsstyrelsen tyckte var lämpligt.
1957 fanns inte den nuvarande bron. Marken arrenderades på 49 år, men
utgjorde bara en mindre del av nuvarande område.

Genom att 10 av båtklubbens medlemmar gick i borgen fick klubben låna de
reserverade pengarna av municipalsamhället.

Intill den anvisade platsen låg då ett skjul som ägdes av Byggmästaren Erik
Johansson David Sandén och Joel Larsson på Stenungsön. Klubben förhandlade
fram ett övertagande av skjulet av dessa mot att de fick fri båtplats i klubben
(vilket fortfarande gäller). Från skjulet gick en liten brygga med c:a 4 platser och
väldigt grunt vatten.

Två av klubbens initiativtagare, Alvar Holmdal och Yngve Andersson, var
goda vänner med Eric Ekström och hans fru Lisa på Solgården. Tillsammans
med Lisas systrar Aida Adielsson och Elsa Engelbrecht drev de Solgårdens
Turisthotell som låg i det som nu kallas Solgårdsdalen. Eric avled dessvärre
1955 men systrarna skänkte bort den mark som klubben fortfarande äger
och som utgör större delen av klubbens nuvarande område. Länsstyrelsen tillskrevs
och svarade.

En ny brygga byggdes av bl.a. träd från Stenungsön som badgästföreningen
upplät. Man hade sen mycket slit att transportera dessa på plats och
att slå ned dem i lerorna. Genom att det var isvinter kunde man arbeta från
den och med stor mannakraft blev den stor nog för ett 25-tal platser.
klubbhuset.jpg

Bilden från nuvarande klubbhus visar några som var med redan då.
Samma brygga finns i princip även idag fast nu utbyggd och renoverad, och
nuvarande klubbordförande Holger Rosander har samma plats nu som då.
Bryggan till vänster på bilden är brygga 1.
vinteriklubben.jpg

För upptagning och sjösättning av båtarna ordnades en ramp med räls och
vagn, samt ett handspel.

Muddring påbörjades för bryggan via en inhyrd grävmaskin från Severinssons
i Trollhättan på isen, och massorna lades ut över land. Det blev inte riktigt
färdigt för vintern tog slut för tidigt och metoden krävde stark is. Man försökte
också anlita sandsug från Donsö för att muddra och stänga in massorna på
land med halmbalar, men inte heller detta blev helt lyckat. Ytterligare kom-
pletteringar gjordes sedan av Johannes fån Gullholmen med hans fiskebåt
och propellermuddring.

I samband med att Vägverket byggde Stenungsöbron 60-61, förhandlade de
till sig en remsa av klubbens arrenderade mark, och i utbyte fick klubben ett
markområde österut på ytterligare c:a 8 meters bredd, där det även fanns
ytterligare ett skjul.

Stenungsund växte nu snabbt genom både Vattenfalls och kemiindustrins
expansion, och klubben växte och behövde mera bryggplatser. För att
finansiera detta ordnade klubben bryggdanser på gamla ångbåtsbryggan
mellan c:a 1964 och 1974, samt även Bingo på Korallen. Bland annat fick
föreningen 1000:- av Göteborgs Bank, som uppmuntran för det fina arbete
föreningen gjorde. Vattenfall bidrog med att lägga sprängmassor från sina
bergrumsarbeten på landsidan för att få en bärig hamnplan för klubben.

1967-68 byggdes sedan brygga 2, och 1973-74 den tredje bryggan. Man
tillämpade anbudsupphandling. Propellermuddring ordnades via en stark
bogserbåt.

Ungefär vid samma tid köpte man också och monterade upp den nuvarande
hamnkranen. Den hade tidigare använts vid stenbrott i Lysekilstrakten. I
samband med detta fick kranen sin klassning till max lyftvikt på 4 ton,
trots att den hade använts för flera gånger högre laster tidigare. Detta
berodde på de strängare regler för lyftdon som började tillämpas ungefär
vid den tiden.

Brygga D som ligger längs med land byggdes av några klubbmedlemmar
och en del massor från Vattenfall.

Klubben var från början inte inhägnad, utan hade bara en enkel bom
för bilar på tillfartsvägen. Efterhand när en eller annan stöld hade skett
beslöt klubben att ordna bevaking via medlemmarna nattetid och detta
sker fortfarande vilket gör god verkan. 1972 inhägnades dessutom
klubbområdet.

Under bl.a. 1988 och många andra tillfällen hade det visat sig att klubbens
mark ligger alltför lågt för de höga vattenstånd som inträffar ibland.
hogvatten-1998.jpg

Förbättringar genomfördes därför 1999 genom att höja kajkanterna och att lägga
mera fyllnadsmassor på hamnplanen.
kajhojning.jpg

Nu, 2003 -2004, har klubben ånyo stått inför hot och utmaningar:
Stenungsunds kommuns expansionsplaner har satt tryck på klubbens
mark, men efter förhandlingar har en kompromiss träffats där klubben
kan vara kvar med fortsatt ägande av sin mark fast med viss gränsjustering,
mot att arrangera visst insynsskydd så att t.ex. båtvagnar skall synas
mindre från de planerade nya husen som planeras omedelbart norr om
klubbens område.

Klubben hoppas att bl.a. med denna historik öka förståelsen hos alla delar
av kommunens invånare för att Stenungsunds karaktär som Bohusländskt
kustsamhälle faktiskt kräver närvaron av det utseende och de praktiska
göromål som en centralt belägen båtklubb innebär.
invanare-pa-pale.jpg

Vill du veta mer om SBK’s historia så kan du läsa detta i Holger Rosanders bok. Kontakta Holger om du vill köpa denna bok. STYRELSEN